I första delen av den här serien pratade vi om varför personlighetsteori kan vara till hjälp när man skapar fiktiva karaktärer, och till och med i själva skrivprocessen. Men hur ser det egentligen ut i praktiken? Låt oss ta en närmare titt på hur man kan använda personlighetsteori i karaktärsutveckling för att göra karaktärer mer trovärdiga och realistiska, med några konkreta exempel.
Konsekvens
Genom att ha en karaktärs personlighetstyp i åtanke kan en författare skapa handlingar som är rimligt konsekventa, och på så sätt undvika att förvirra eller irritera läsaren med till synes spretiga eller motsägelsefulla ageranden. Låt oss börja med ett exempel.
Exempel: Sergeant Denise Washington (en Obeständig Protagonist, ENFJ-T) var alltid först genom dörren vid ett tillslag. Obeveklig sedan hon började vid polisen, ville hon visa vad hon gick för bland det blå, manliga havet som ibland kändes som om det skulle dränka henne. Hon utförde sitt jobb med stolthet och trampade beslutsamt fram för att sparka hål på avdelningens trötta, mossiga mentalitet, lika lätt som hon sparkade in en dörr vid en räd.
Genom att hänvisa till personlighetsteorins modell för en Obeständig Protagonist får man en förståelse för hur den här karaktären sannolikt skulle agera i olika situationer. Hon är djärv, framåt, idealistisk och rastlös. Genom att känna till hennes drag och beteenden får författaren verktyg att bestämma hur hon skulle reagera vid en konflikt med en kollega, ett gräl med en älskare, ett dödsfall i familjen eller något så vardagligt som när ett barn råkar välta en lampa. Det här stödjer konsekvens i karaktären, oavsett var i berättelsen hon befinner sig.
Ibland behöver en karaktär göra något som verkar osannolikt utifrån deras personlighetstyp. I sådana fall bör författaren se till att förklara eller förmedla varför. (Vi återkommer till detta ämne mer ingående i del tre.)
Motivation
Att ta hänsyn till dragstyrs beteende kan hjälpa författare att ge karaktärer genomtänkta anledningar till varför de agerar som de gör, och det kan kombineras smidigt med bakgrundshistoria och personliga detaljer.
Exempel: Arman (en Självsäker Logiker, INTP-A) drev runt i kalifatet, oförmögen att finna glädje i faderns yrke eller ro vid moderns sida – och brydde sig föga om deras missnöje. Upptäckandets spänning lockade honom allt vidare, liksom utmaningen att befria de finaste juvelerna från rikets adel. Arman såg inget brott i att stjäla från de rika, och heller ingen orsak till varför han inte skulle bli rik själv på köpet – och han sprang alltid glatt vidare efter nya, smarta upptåg.
Varför bryr sig Arman så lite om lagen eller föräldrarnas vilja? Är han bara självisk och girig? Kanske inte. Som Intuitiv och Logikorienterad typ rationaliserar han bort allt som begränsar hans inspiration och föredrar att vara självständig eftersom han är ganska skyddad från andras känslor. Hans Självsäkra Identitet gör honom självsäker men samtidigt utan ambition vad gäller livsstruktur – han gör vad han vill, när han vill. Det Utforskande personlighetsdraget driver hans nyfikenhet och gör att han känner sig bekväm med att strunta i regler. Han är en trevlig rackare, men obotligt självcentrerad.
Karaktärers samspel
Att förstå hur olika personlighetstyper interagerar ger författaren insikter om hur karaktärer kan mötas positivt eller negativt, vilket kan inspirera till färgstarka scener och utveckla berättelsen.
Exempel: Luca (en Obeständig Medlare, INFP-T) blev alltmer bekymrad över sin slumpmässiga medpassagerare. Det var illa nog att skidliften oförklarligt hade stannat ovanför oroande vassa stenar som stack upp ur den sena snön, men amerikanen bredvid honom verkade dessutom lika vårdslös som ovårdad. “Du, jag tror vi kan bara hoppa ner,” sa amerikanen (en Självsäker Entreprenör, ESTP-A) och lutade sig ut så att deras delade sits började gunga. “Snälla, sluta röra dig. Låt oss bara vänta, snälla,” sa Luca med plågad, schweiziskbrytande engelska och önskade att han hade stannat i sin ateljé i Bern. Amerikanen bara skrattade och viftade med benen, så att gungandet ökade. “Bro! Chilla, bro…”
Att veta att Luca är en känslig, tillbakadragen typ hjälper författaren att bestämma hur han reagerar på en mer oförvägen men nonchalant personlighetstyp som en Självsäker Entreprenör. Luca är skräckslagen inför potentiella faror men håller sig ändå artig, medan amerikanen är självsäker i sin egen bedömning och bryr sig föga om andras oro för “tänk om”. Om skillnaderna mellan karaktärerna är tydliga enligt typteorin nästan skriver interaktionen sig själv.
Inre reaktioner
Att bestämma hur karaktärer känner inför händelser blir mycket enklare om man följer den beteendemässiga karta som personlighetsteori ger, vilket hjälper till att utveckla deras reaktioner och inre tankar. Detta kan vara till stor hjälp när man bygger upp exposition och inre monologer. Tänk till exempel på en berättelse om en medelålders änkling som är trött på ensamheten och kämpar för att komma ur sin isolering.
Exempel: Christopher (en Obeständig Arkitekt, INTJ-T) visste inte hur han skulle hantera att baristan flirtade med honom. Var det bara professionellt, eller var hon faktiskt attraherad? Inbillade han sig? Han hade testat både generösa dricks och ingen alls, men hon gav honom alltid särskild uppmärksamhet som väckte gamla, pojkaktiga förhoppningar till liv. Tanken på att dejta en yngre kvinna fick honom att tveka, och han undrade om han någonsin skulle kunna ge sig själv tillåtelse att följa sina begär. Naturligtvis ledde alla hans plågsamma grubbel inte till något som liknade social djärvhet, och samtalet med henne den morgonen blev lika rutinartat som hans kaffe.
Att förstå personlighetsdrivna inre processer gör det lättare för författaren att välja rätt typ åt sin karaktär och beskriva de inre skeendena utifrån det. En Obeständig Arkitekt passar denna änkling utmärkt, eftersom den här personlighetstypen trots sitt livliga fantasiliv ofta är motvillig till handling och pressar sina känslor genom rationell bearbetning istället för att uttrycka dem direkt – en egenskap som gör romantik till ett intressant nervkittlande inslag.
Autonomi
Skönlitterära författare är till viss del begränsade av sin egen personlighet, och projicerar ibland omedvetet sig själva på sina karaktärer så att gränserna blir suddiga. Att tänka som någon helt olik en själv är en utmaning, men med kunskap om andra personlighetstyper kan författaren verkligen skildra någon annans perspektiv. Det hjälper också till att göra karaktärerna mer distinkta, så att de skiljer sig åt trots att de skapats av samma hand.
Exempel: Författaren (en Obeständig Aktivist, ENFP-T) skriver en mörk berättelse om ett par i förorten som försöker hantera sorgen efter sitt enda barn, en tonåring som dog i en bilolycka efter att ha kört rattfull. Författaren bestämmer att pappan är en Obeständig Logistiker (ISTJ-T) och undersöker hur den typen kan hantera sådan sorg. Författaren, som själv naturligt skulle söka stöd hos sina nära och kära under en kris, inser att pappan med största sannolikhet trycker undan sin smärta och därför låter honom falla ner i ett mörkt hål av alkoholism för att undvika sina känslor.
Det kan vara svårt att trovärdigt skriva om karaktärer som känns främmande, men personlighetsteorin fungerar nästan som en reseledare igenom det okända landskapet i en annan människas inre.
Flexibel inspiration
När karaktärer har tydligt definierade personlighetstyper kan författarens fantasi lättare se hur de skulle leva, vilket inspirerar till spännande handlingar. Konflikter eller samförstånd mellan karaktärers sätt, metoder och till och med långsiktiga mål blir tydligare om de har tydliga personlighetstyper. Hur olika typer sannolikt samspelar är dock bara en startpunkt – författaren har fortfarande stor frihet med karaktärernas agerande.
Exempel: Karaktärer med väldigt olika typer kan utveckla ett starkt band eftersom deras motsatta drag balanserar ut varandra och gör dem till ett starkt lag. Å andra sidan kan samma typer komma att avsky varandra – helt enkelt för att de inte är mogna nog att se fördelen med balanserat samarbete istället för att bara köra sitt eget race. Karaktärer med näst intill identiska personlighetstyper kan å sin sida harmoniera som själsfränder, eller istället råka ut för stora kultur- eller värderingskrockar – trots att deras personligheter är lika.
Oavsett om karaktärernas personligheter binder dem samman eller ställer dem mot varandra, kan författaren nå ett större djup när relationernas orsaker styrs av personlighetsteori. Men bara för att karaktärer är djupa och konsekventa behöver de inte vara förutsägbara – och det är temat för nästa del i serien.
Vidare läsning
Se fler delar av vår serie om att skriva skönlitteratur:
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande I: Att göra karaktärer personliga
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande III: Gränser och att bryta mot reglerna
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande IV: Ondskans djup – “Bad Guys”
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande V: Att skriva för läsares personlighetstyper
Personlighetsteori i skönlitterärt skrivande VI: Att bredda berättelsens dragningskraft